Läs mer om hur du kan använda Mobil™-produkter för att sköta om din bil och hålla motorn i bästa skick.

Motorolja bryts ned med tiden. När den bryts ned förlorar den sin effektivitet och kan inte längre skydda motorn på rätt sätt.

Förutom att smörja motorns rörliga delar är motoroljan även avsedd för att föra bort biprodukter från förbränningen från kolvar och cylindrar. Den ska ta hand om de små vattenmängder som bildas när motorn värms upp och kyls ned, och för att samla upp den smuts och det damm som kommer in i motorn genom luftintagssystemet. Den tar också hand om syror som bildas vid reaktionen mellan vatten och andra föroreningar. Ibland finns det även bränsleläckage (bränsleutspädning) eller kylvätskeläckage som kommer in i oljesystemet.

När bilen körs ökar halten av föroreningar i motoroljan hela tiden. Oljefiltret avlägsnar partiklar när oljan går igenom filtret, men med tiden förbrukas oljans tillsatser och själva oljan börjar försämras (oxideras eller tjockna). När det gått så långt kan oljan inte längre göra sitt jobb och måste bytas.

I vilken takt föroreningar ökar och tillsatser förbrukas beror på många variabler. En av dessa är körförhållandena, som varierar mycket och har en direkt inverkan på oljans praktiska livslängd. Andra faktorer är precisionen hos tändningen, bränsleinsprutningen eller förgasarjusteringen, luftrenarens skick och motorns allmänna mekaniska skick.

Oljan bör bytas innan föroreningsnivån når den punkt då motorskador kan uppträda. Eftersom det är svårt för den enskilde bilföraren att avgöra när föroreningsnivån är för hög anger biltillverkarna rekommenderade oljebytesintervaller. Dessa bytesrekommendationer varierar mellan årsmodeller och tillverkare. De rekommenderade intervallerna och körsträcksgränserna varierar också beroende på hur bilen används. Vid krävande användning rekommenderas tätare oljebyten.

Tekniker arbetar för att skapa en optimal viskositet i en olja, utifrån belastnings- och varvtalsförhållanden. De balanserar tunnare oljor (med låg viskositet), som har litet motstånd mot rörelse och därigenom sparar bränsle och effektivt överför hästkrafterna, mot tjockare olja (med hög viskositet), som gör motstånd mot att pressas ut från kontaktområdet mellan metallytorna.

Den komplicerande faktorn är att oljans viskositet varierar med temperaturen – tunnare när den är varm, tjockare när den är kall. Vid låga temperaturer vill vi att motorolja ska flyta lätt (inte bli för tjock och geléaktig). Vid höga temperaturer vill vi att motoroljan inte ska bli för tunn och tillåta kontakt mellan metallytor. Därför utvecklade teknikerna multigrade-motoroljor.

Om röken är relativt blå eller blåsvart kan det tyda på att olja bränns tillsammans med bränslet. Möjliga orsaker är antingen slitna kolvringar eller för låg oljeviskositet.

Om röken är svart tyder det på att för mycket bränsle förbränns.

Om röken är vit kan det helt enkelt vara fukt i den kalla motorn och avgassystemet som avdunstar. Om det kommer mycket vit rök och det fortsätter under lång tid kan det bero på ett internt läckage av kylarvätska.

Motoroljor klassificeras för närvarande med en kod som består av två bokstäver. Oljekategorierna för bensinmotorer börjar med bokstaven S (ursprungligen betecknande ”Spark ignition”, tändstiftständning, men nu förknippar vi S:et med ”Service”). Oljekategorierna för dieselmotorer börjar med bokstaven C (ursprungligen betecknande ”Compression ignition”, kompressionsständning, men nu förknippar vi C:et med ”Commercial”, yrkesmässig).

Den andra bokstaven är bara en löpande beteckning för bättre kvalitet med tiden. Med andra ord, när en ny kvalitetsnivå etableras i branschen används nästa bokstav i alfabetet (SJ ersätter alltså SH). Bokstäverna ”I” och ”K” utelämnades avsiktligen för att undvika eventuell förväxling med andra vanliga beteckningar.

Viskositetsindexet (VI) är ett mått på den relativa förändringen av oljans viskositet inom ett temperaturintervall. Ju HÖGRE viskositetsindex, desto MINDRE är viskositetsförändringen med temperaturen. VI är inte relaterat till den faktiska viskositeten eller SAE-viskositeten, utan ett mått på viskositetsförändringens storlek.

VI-talet används oftast bara som en indikator. De faktiska resultaten för en motorolja vid pumpbarhetstester vid låg temperatur och slitagetester vid hög temperatur är bättre indikatorer på hur bra oljan fungerar i en motor.

I allmänhet har multigradeoljor (0W-40, 10W-30 o.s.v.) högt viskositetsindex. Monogradeoljor (SAE 30, 40 o.s.v.) har lägre viskositetsindex.